Under de senaste årtiondena har vi sett hur global integrering och ömsesidigt beroende har ökat i en allt snabbare takt. En utveckling i den riktningen är en naturlig och logisk del i den kapitalistiska ekonomin. Som del av jakten efter ökad avkastning, söker investerare ständigt efter nya marknader, nya finansieringsmöjligheter och nya leveranskedjor.

Således är inte globaliseringen något nytt fenomen, men teknologiska framsteg och avreglering har lett till att processen har accelererat. Den drivs inte av politiker, eller av någon konspirationer mellan storföretag. Det är snarare en naturlig följd av en myriad av okoordinerade beslut hos en mångfald investerare och företagare. Utvecklingen mot större global integrering är, i den meningen, spontan.

Produktionssystem och finansiella marknader är nu globala i sin natur. Värdekedjor sträcker sig över hela världen under ett paraply av multinationella företag eller som ett mer löst knutet system av leverantörer och marknader. Resultatet blir en värld som präglas av ett komplext ömsesidigt beroende där ingen del meningsfullt kan analyseras separerat från heltheten.

De flesta institutioner vi har för politisk styrning bygger däremot fortfarande på idén om nationalstaten. Det finns således ett ohållbart missförhållande mellan hur världen fungerar när det gäller produktion och värdeskapande och hur den politiska makten utövas.

 
 Marknadsekonomin har även institutionella brister som i första hand har inneburit att visa regioner har kommit efter i den ekonomiska utvecklingen. Många centrala humanitära och sociala behov har också ignorerats av marknaden eftersom de saknar ekonomiskt uppbackning i form av den köpkraft som lockar företag och investerare.

Marknadsekonomin har även visat sig oförmögen att handskas på ett tillfredsställande sätt med ändliga resurser. Naturresurser, men även mänskliga och sociala tillgångar, förbrukas i en ohållbar takt i jakten på kortsiktiga vinster. På sätt och vis är världen därför på samma gång inte tillräckligt global. Stora geografiska områden och betydande delar av världens befolkning har helt lämnats oberörda av marknadsekonomins fördelar. Samtidigt har marknadsekonomin förbisett betydande och brådskande behov.

Dessutom kan man säga att världen inte är tillräcklig global i det att vissa regioner efter kalla krigets slut har förlorat sin strategiska betydelse för stormakterna. Resultatet har varit att stater har tillåtits att kollapsa och falla in i anarki.

För att kunna ta itu med dessa brister behöver vi nya institutionella ramar på både makro- och mikronivå. Vi behöver utveckla relationer som främjar förändring. Korsbefruktningen av idéer från människor med skiljda bakgrunder, professionellt och kulturellt, kan stärka stödet för nya lösningar i en sådan riktning.

På makronivån behöver vi övernationella institutioner eller samarbetsformer med förmågan att överbrygga det smala egenintresse som karakteriserar nationalstater. De stora utmaningarna som våra samhällen står inför, t.ex. hot mot säkerheten, låg ekonomisk tillväxt, fattigdom, brist på demokrati, sjukdomar och miljöförstörning, hänger alla samman och har globala orsaker och/eller följder. För att de skall kunna hanteras effektivt måste vi hitta nya former för FN och den globala säkerhetsordningen, men vi måste även tänka om när det gäller strukturen på de internationella juridiska, finansiella och handelssystemen.

Att skapa en hållbar långsiktig strategi kommer därför kräva en stark internationell samordning och även att fokus förflyttas mot individers mänskliga rättigheter och bort från staters rättigheter. Våra nuvarande politiska institutioner är djupt förankrad i suveränitetsprincipen och är därför otillräckliga i detta sammanhang.

Men vi måste även identifiera nya initiativ på mikronivå för att få marknadsekonomin att fungera bättre. Detta kan innebära nya affärsmodeller och företagsstrategier, nya finansierings- och försäkringsmekanismer, förbättrade investerings och F&U incitament, och på ett mer generellt plan, bättre regleringssystem.

Syftet är att fördelarna som följer av en väl fungerande marknadsekonomi skall nå många fler människor.

Förutsättningen för en produktiv och meningsfull diskussion är att alla intressenter involveras och engageras i samma dialog. Näringslivets röst hörs alltför sällan i detta sammanhang. Vi måste acceptera att politik och näringsliv inte längre går att sära på. De värdeskapande systemen måste kopplas ihop med de välfärdsskapande systemen och viceversa. Allt för ofta är de två bortkopplade ifrån varandra.

Vi måste också acceptera att den värld vi lever i nu är ett integrerat system karakteriserad av ömsesidigt beroende. I sökandet efter nya idéer och lösningar på konflikter och problem måste vi därför få i stånd en debatt som omfattar olika kulturer och tankesätt och som inkluderar deltagare från hela världen.