PRESSMEDDELANDE
2008-12-01

Bo Ekman, Johan Rockström och Anders Wijkman provocerar i miljö- och klimatfrågan

Tällberg Foundation lanserar publikationen "Grasping the climate crisis: a Provocation from the Tällberg Foundation”. Den sänder en väckarklocka till klimatförhandlarna i Poznan.

- Vi har nått en punkt utan återvändo. Det ekologiska systemet är destabiliserat. Vår ”provokation” förklarar varför, och sätter frågan om globalt samarbete [governance] i centrum, säger Bo Ekman, ordförande för Tällberg Foundation.

Skriften samlar till en helhetsanalys. Provokationen klargör författarnas bedömning att dagens klimatförhandlingar underskattar klimathotets allvar. Författare är Bo Ekman, Tällberg Foundation, Johan Rockström, VD för Stockholm Environment Institute, och Anders Wijkman, Europaparlamentariker, samtliga styrelseledamöter i Tällberg Foundation.

-Vi måste sluta ge allmänheten intrycket av att vi gör tillräckligt för att stoppa klimatförändringen. Sanningen är att det gör vi inte, säger Anders Wijkman, Europaparlamentariker.
 
-Ett av de största och viktigaste orosmomenten inför de pågående klimatförhandlingarna är att dessa bygger på vetenskap och kunskap som redan är föråldrad. IPCC’s fjärde rapport, som kom år 2007 bygger på vetenskap från 2006 och tidigare. Nu vet vi att situationen har blivit mycket allvarligare, säger Johan Rockström, VD Stockholm Environment Institute.

Deras röster ger tillsammans en ny och integrerad syn på klimatkrisen, som analyseras i ett vidare systemperspektiv.

För slutsatser och rekommendationer se nedan eller ladda ner skriften via www.tallbergfoundation.org efter klockan 12.00 måndag den 1 december.

Missa inte live webbcast av presskonferens idag kl 12.15 via www.tallbergfoundation.org

För mer information och intervjuer med författarna
Caroline Sahlborn, Tällberg Foundation     
Telefon: +46 (0) 702 49 77 81
Email: caroline.sahlborn@tallbergfoundation.org
       
Fakta Tällberg Foundation
Tällberg Foundation är en Sverigebaserad ”re-think tank” vars huvuduppgift är att ständigt vidga och fördjupa insikter i det komplexa samspelet mellan miljö, politik, ekonomi, teknologi och kultur. Tällberg Foundation bygger sitt arbete på en systemsyn med syftet att skapa hållbara lösningar och minska risk. Tällberg Foundation etablerades 1981 och har sedan dess arrangerat Tällberg Forum, Tällberg Workshops, sammankomster, lärresor och studier i syfte att bidra till insikt och förståelse om vår samtids viktigaste frågor. Mest känt är Tällberg Foundations stora årliga Tällberg Forum till vilket ledare från hela världen kommer. För mer information se www.tallbergfoundation.org

Skriftens slutsatser och rekommendationer
”Grasping the Climate Crisis: A Provocation by the Tällberg Foundation” lanserar fyra krav gentemot miljöministrarna som samlas i Poznan nästa vecka. Dessa krav följs av tydliga policyrekommendationer: 

Till att börja med måste klimatåtgärder kopplas samman med den bredare utmaningen att bevara jordens ekosystem. Dessa fungerar idag som ovärderliga "sänkor" för växthusgaser. Men i ett varmare klimat kan ekosystemen bidra till "feedback-effekter" som accelererar klimatförändringen. Exempel på sådana är att haven blir surare och absorberar mindre CO2, minskad albedo, då isar och glaciärer smälter och betydligt mer av den instrålande solenergin stannar kvar, och läckande metan från töande tundra, vilket ökar uppvärmningen etc.

-Ett klimatavtal för perioden efter 2012 måste prioritera bevarande och stärkande av ekosystem, och vända den överexploatering som pågår för att skydda deras förmåga att absorbera koldioxid.

För det andra måste reduktionsmål för växthusgaser och andra klimatåtgärder avspegla den senaste vetenskapen. Klimatåtgärder måste innefatta en ansvarsfull riskhantering, som styr bort från planetära "tipping points". Det idag gällande målet – att undvika en ökning av medeltemperaturen på jorden till mer än 2° grader C. – är inte tillräckligt ambitiöst. Om temperaturen ökar med 2° grader C är risken stor, inte bara för att sommarisen i Arktis helt försvinner utan även att glaciärerna i Himalaya smälter ned och att Grönlandsisens avsmältning stegras. Konsekvenserna blir ödesdigra. Havsvattennivån på 100 års sikt kan öka med 2-3 meter, och på längre sikt med 6-7 meter. Färskvattenförsörjningen för mer än en miljard människor runt Himalaya skulle påverkas katastrofalt.

Förhandlare måste acceptera den senaste vetenskapen, som sätter 1,7 grader (jfr med för-industriella nivåer) som maxgräns för hur stor uppvärmning planeten klarar av. För att ha en chans att klara detta behöver de globala utsläppen reduceras med 90% till 2050 Industriländer bör minska sina utsläpp på hemmaplan med minst 70-80 procent till 2035 (jfr 1990). Utöver detta bör man minska med ytterligare 40-50 % via klimatinvesteringar i utvecklingsländer. För 2020 behövs reduktioner på hemmaplan i industriländerna med 40% och därutöver motsvarande 30% via klimatinvesteringar i utvecklingsländerna.
 
För det tredje måste ett klimatavtal avspegla etik och rättvisa. Om vi inte respekterar de fattiga ländernas rätt till utveckling kommer avtalet att bli bristfälligt och otillräckligt för både industri- och utvecklingsländer.
 
-Både industriländer och snabbt växande utvecklingsländer måste ta på sig tuffa åtaganden att minska sina utsläpp. Åtagandenas storlek bör baseras på principerna "ansvar" och "kapacitet". En betydande del måste utgöras av investeringar i ny teknologi med nollutsläpp.

-Industriländerna har ett primärt ansvar att ge brett stöd för anpassningsåtgärder i utvecklingsländerna.  För att vara på den säkra sidan bör investeringarna i anpassningsåtgärder planeras för att klara fyra graders uppvärmning.

För det fjärde måste bristerna i våra gemensamma globala regelverk åtgärdas. Det gemensamma bästa måste sättas över snäva nationella intressen. I grunden är klimat- och miljöproblemen misslyckanden både för marknaden och politiken. Dessa misslyckanden måste vi ta itu med i grunden. Bland annat måste vi stärka möjligheterna till ansvarsutkrävande och tillämpning av gemensamma spelregler.

-Klimatförhandlare måste visa att en ny form av globalt samarbete är möjlig, genom att göra gemensamma intressen som rättvisa och värnandet av ekosystemen till centrala delar i ett framtida avtal.
 
Pågående klimatförhandlingar har stängt ute dessa frågor, och kommer därför troligen inte att kunna leverera det globala klimatavtal vår planet så väl behöver.