(Dagens Industri 25/6)

Debatten om biståndets inriktning och effektivitet är helt central. Gunilla Carlsson har i flera uttalanden lyft fram näringslivets roll. Börje Tallroth (DI 11/6)tar upp vikten av att bekämpa korruptionen.

Vid konferensen Rework the World i Leksand, i början av juni, var fokus riktat mot entrepenörskap och småföretagande. Många hundra miljoner jobb för unga människor måste skapas fram till 2020. Det kan bara ske inom små företag på lokal nivå. Hindren är många, främst bristen på krediter och tillgången till modern energi.

Bankerna når inte ut till de fattiga på landsbygden. Reglerna för bankverksamhet måste ses över i de allra flesta länder. Biståndet kan hjälpa till att få fart på långivningen genom kreditgarantier för småföretag.

En annan kritisk fråga är bristen på energi. För oss som lever i Sverige är tillgång till modern energi i form av el och bränslen en självklarhet.

Efter mer än femtio år av bistånd är det därför en gåta att så många människor i utvecklingsländerna saknar tillgång till modern energi. Mer än 1,6 miljarder människor är utan elektricitet. I Afrika saknar 85 % av befolkningen el.  När det gäller energi för matlagning är situationen än mera katastrofal. Nära 3 miljarder människor är hänvisade till fasta bränslen, främst brännved och dynga.  Hälsoeffekterna är katastrofala.

Så länge människor bara har brännved och djurspillning för att möta sina energibehov kan fattigdomen aldrig utrotas. När de däremot har tillgång till el och moderna bränslen förändras livet radikalt. Belysning, värme och kyla samt kraft till olika maskiner öppnar möjligheter för alltifrån ungdomars studier, säker förvaring av mat och mediciner till företagande och nya jobb.

Av det totala biståndet i världen år 2008, på knappa 120 miljarder dollar, gick bara drygt 5 % - mindre än 7 miljarder dollar - till energisektorn. I Sveriges fall har andelen varit orimligt låg och pendlat mellan 2 och 4 %. Hur kunde det gå så fel?

Energiförsörjningen borde vara en högt prioriterad fråga i fattigdomsarbetet. Men så är det inte. Där är fokus helt på frågor om hälsa och utbildning. Men om inte de produktiva krafterna samtidigt får stöd kommer fattiga länder alltid att behöva bistånd.

Den goda nyheten idag är att det finns alternativ till oljan och kolet. Förnybar teknik som vind, modern biomassa och solenergi lämpar sig utmärkt väl för många utvecklingsländer. Solkraft från öknarna i Kina och Afrika, vindenergi från Västafrikas kuster eller el från solceller i fattiga byar är goda exempel. Bara i Bangladesh har en miljon människor fått el från solceller de senaste åren.

Ett hinder är att investeringskostnaden ofta är hög. I gengäld är driftskostnaderna låga. Därtill kommer en klimatbonus i form av låga CO2-utsläpp. En global fond för att snabbt bygga ut elförsörjningen och ersätta ineffektiva spisar i fattiga länder skulle vara ett kraftfullt sätt att både stimulera nyföretagandet och minska fattigdomen. Sverige och SIDA kan här göra en pionjärinstas.

Anders Wijkman, Tällberg Foundation.